Vad är aikido?
Tänk dig att någon rusar mot dig — och att du, istället för att möta kraften med motkraft, låter den passera förbi och vänder den tillbaka. Det är kärnan i aikido: inte att vara starkare, utan att röra sig rätt.
Aikido är en modern kampkonst med rötter i urgamla japanska krigartekniker. Men till skillnad från många andra kampsporter handlar aikido inte om att vinna över någon annan. Det handlar om att förstå hur krafter fungerar och om att utvecklas i takt med att du börjar känna det i kroppen. Folk i alla åldrar tränar hos oss, med vitt skilda bakgrunder. Det som förenar dem är nyfikenheten, inte förutsättningarna.
Det bästa sättet att förstå aikido är inte att läsa om det. Det är att komma in, ta av sig skorna och kliva upp på mattan.
Kort historia
Aikido är ungt som konstform men bär på rötter från tusen år av japansk krigarkultur. Den sista länken i den långa kedjan av mästare var Sokaku Takeda, vars system kallades Daito ryu aiki-jutsu. Hans främste elev, Morihei Ueshiba, tog det han lärt sig och skapade något annat: en konst utan aggression, utan tävlan, där målet inte är att besegra, utan att förstå.
Ueshiba, som kallas O-sensei (stor lärare), tränade och fördjupade sig ända tills sin död 1969, 85 år gammal. Hans vision var att lösa fysiska och psykiska spänningar genom rörelse och harmoni, en gammal krigarkonsttradition omvandlad för det moderna livet.
I början av 1940-talet grundade Ueshiba en privat skola i den lilla staden Iwama, utanför Tokyo.
Dit kom 1946 en ung man vid namn Morihiro Saito. Han stannade. Han blev uchideshi (inre elev) och förblev vid Ueshibas sida ända till mästarens sista dagar, då skolan överlämnades till honom. Saito ledde den fram till sin egen död 2002.
Det är Saitos linje (Iwama-ryu) som vi följer på Aikido Dojo Gamlestaden. Många av våra medlemmar har genom åren rest till Iwama och tränat direkt under honom. Den kopplingen är något vi bär med stolthet.
Att träna aikido
Aikido vilar på tre delar: taijutsu (vapenlösa tekniker), aiki–ken (svärd) och aiki–jo (stav). Alla tre hänger ihop. Tar du bort en del, försvagas helheten.
Taijutsu (utan vapen) — att röra sig med en annan människa
Det första du märker när du ser aikido tränas är att det inte liknar slagsmål. Ingen försöker övermanna den andre. Istället erbjuder en person (uke) en stark, fokuserad attack. Den andre (nage) tar emot den kraften, kontrollerar den och leder den vidare. Cirkeln sluts. Sedan byter man roller.
I praktiken upprepar man tre steg i teknik efter teknik: en kroppsförflyttning för att komma ur attackens väg, en balansbrytning som tar kontrollen, och en avslutande teknik som löser upp spänningen. Allt synkroniserat med andningen (kokkyu).
Första gången en teknik verkligen fungerar är ett märkligt ögonblick. Inte för att du var starkare. Utan för att rörelsen var rätt.
Aikiken (träsvärd) — svärdet som lärare
Träningen med bokken (ett svärd av trä) handlar inte primärt om att lära sig slåss med svärd. Det handlar om vad svärdet lär dig om dig själv: din hållning, din andning, din förmåga att koordinera kropp och sinne i samma rörelse. Många av de krafter och rörelsemönster som är svåra att sätta ord på i den vapenlösa träningen blir plötsligt tydliga när du har ett svärd i händerna.
Träningen börjar individuellt med grundövningar, suburi. Sedan, när kroppen börjar känna igen rörelserna, går man vidare till parövningar och avväpningstekniker.
Aikijo (trästav) - stavens frihet
En jo är en enkel trästav, ungefär 130 centimeter lång. Om svärdet lär dig tyngd och precision, lär dig staven rörelse och flöde. Staven har inget handtag, ingen egg: hela dess längd är ett verktyg, och det finns ingen självklar "rätt ände". Det tvingar dig att tänka annorlunda om rum och riktning.
Precis som med svärdet börjar träningen individuellt, och byggs sedan ut med parövningar och avväpningstekniker.